Det började med Thoreau och Rachel Carson. Jag läste dem i tonåren, och deras insikter i naturen som både lag och evangelium har inte förlorat i aktualitet sedan dess.
De yttre landskapen, inte minst runt min västmanländska by, har under ett livslångt vandrande blandats med de inre, som jag genomströvat via en allt längre rad amerikanska författare i den livaktiga genre som brukar kallas nature writing. Alla för de en seriös och spännande diskussion om vår plats och våra villkor i den helhet av natur och landskap som vi omges av och ingår i.
Hit hör Wendell Berry, Wallace Stegner, Paul Gruchow, Edward Abbey, Barry Lopez, Terry Tempest Williams och andra. De är helt enkelt för angelägna för att behöva vara okända hos oss, där motsvarande diskussion alltför sällan förs.
I Mellan prärien och evigheten introduceras ett dussintal av dessa författare från ett annat USA än det vi vanligtvis möter, tillsammans med glimtar från deras landskap. Jag har rest mer än ettusen svenska mil i deras fotspår.