John Haines började jag läsa någon gång i slutet av 1980-talet. Jag upptäckte därmed en ovanligt fin poet och prosaförfattare, som samtidigt var en högst självständig människa. Som ung man hade han bosatt sig i en ödslig del av Alaska, och där blev han med kortare utflykter till ”civilisationen” kvar hela sitt liv. Han dog 2011, nära 87 år gammal efter ett långt liv där han för sin försörjning i hög grad jagade, snarade vilt och odlade potatis och grönsaker.
Hans dikter tar oss med djupt in i vidder av tystnad, där en människa blir synlig som både fysisk och andlig varelse. Jag hade glädjen att under de sista tre åren av Haines´ liv brevväxla med honom, och redan då visste jag att jag ville översätta ett urval av hans dikter till svenska och ge ut i en liten bok. Nu är boken färdig!