Det här är en bok där jag prövar en egen och alldeles ny form – varken poesi eller vanlig prosa, både poesi och vanlig prosa. Kanske kunde det kallas ”antecknade dikter”, betraktelser, stämningsbilder, reflexioner: till synes konstlösa texter, men i en strävan att ändå skriva med lyrikens hela precision. Jag har strävat efter en öppnare, vidare, rörligare form än den gängse poesins, en där också de minsta skiftningarna blir synligare, i landskapet och i antecknaren, mellan de båda.
   ”Vattenytan är idag fullkomligt stilla. Graniten ovanför är grå och sträv som den låga cellostämman i Fritz Kreislers enda stråkkvartett. Snart kan vi förklara alla faror, bara inte hur man skyddar sig mot dem.”
   ”Operation dörrknackning måste inställas. Ingen kunde portkoderna.”

Jag visste förut att Per Helges poesi var lågmäld, men inte att den hade en så enastående precision. Hans poesi är ett rum att vila i, att andas i och tänka i. (Leif Eriksson, Eskilstuna-Kuriren)